John Johansson, Norberg, Sverige
Jag är född och uppvuxen i en aktivt religiös familj och detta haden ett betydande inflytande på mitt liv. Som har hade jag svårt att utveckla meningsfulla relationer pågrund av det fysiska avståndet mellan mig och mina vänner, vilket gjorde att vi inte kunde träffas regelbundet. Jag hade väldigt lite stöd från min familj kring mina känslomässiga behov och jag led av låg självkänsla. Jag kände mig missförstådd och mobbad av andra, beskrivs ofta som negativ och jag hade svårt att stå upp för mig själv. Jag blev illa behandlad av dom som stod mig nära, som inte visade någon förståelse för mina behov. När jag ser tillbaka på min barndom så kan jag se att jag aldrig kunde stå upp för mig själv och mina åsikter. Jag anpassade mig själv och livet så att jag kunde passa in och känna mig som en i mängden. Jag kände mig låg och isolerad ibland och allt jag ville var att bara försvinna, och i min lägsta punkt ville jag bara dö.
Det var inte förrän jag närmade mig trettio som saker började förändras för mig. Vid den här tiden började jag utveckla relationer som var stöttande och andra och jag bröt mina band med de människor inte var mina riktiga vänner. Livet idag är väldigt annorlunda och det beror på de positiva val och förändringar jag har gjort. Jag började sätta mig själv först och lärde mig att säga nej till de saker som jag inte ville, och de saker som fick mig att må dåligt. Jag har nu många kärleksfulla vänner och har utvecklat kontakter och relationer med människor som inte dömer mig för den jag är. Dessa människor accepterar mig för den jag och accepterar de utmaningar som jag står inför med min psykiska hälsa.
Genom min kontakt med Fontänhuset, en organisation som stöttar återhämtning av personer med psykiska problem, har jag lyckats att vända mitt liv. Jag har ny mycket nära vänner som jag kan dela mina erfarenheter med och prata med de svåra tiderna i mitt liv. Att kunna prata med andra är avgörande för mig och det är verkligen fördelaktigt för mitt psykiska välbefinnande. Utöver detta deltar jag nu i meningsfulla aktiviteter i mitt liv som att studera på heltid, jobba deltid som taxichaufför, umgås med vänner, spela gitarr och sjunga i min lokala kör.
När det gäller min framtid verkar detta nu ljusare än någonsin. Jag har förändrats mitt liv otroligt mycket under det senaste året, på fler sätt än jag någonsin kunna förställa mig och det bara fortsätter att förbättras hela tiden. Jag vill att folk ska höra in historia och att veta att om någon är i en liknande situation, hur dåligt livet än må kännas kan det förändras till det bättre genom att göra rätt val. Om vi väljer att dö finns det ingen chans att förbättra livet. Mitt budskap till dom som kämpar med sitt psykiska mående är att medan du lever finns det ALLTID hopp. Ibland kan du behöva stöd för att se detta men hoppet finns.
