John Medway, Brighton, England
Jag föddes på 1960-talet i södra England i en familj som splittrades av separationen mellan mina föräldrar. Deras separation väckte initialt så mycket rädsla och fruktan hos mig att jag drog tillbaka mina känslor och gömde dom djupt inuti mig. Jag kände mig ofta vilsen och ensam och kunde inte utrycka mina inre bekymmer. Jag tappade kontakten med hur jag verkligen kände mig i ett försök att hantera den förlust och övergivenhet jag upplevde när min pappa lämnade oss. I många år förnekade jag mina känslor och dämpade min smärta för att klara denna traumatiska situation. För omvärlden verkade jag vara glad och det var jag oxå oftast men en del av mig var rädd för livet och jag gömde min smärta och rädsla bakom mitt leende. Som barn fann jag distraktion från denna smärta i vänskap, fotboll och senare i relationer till tjejer. När jag blev äldre tyckte jag att det var svårare att få kontakt med andra och började göra dåliga och ohälsosamma val. Mina beteenden blev obessiva och jag började dricka alkohol, ta droger och spela som en flykt från smärtan och obehaget jag kände.
Under hela mitt vuxna liv har jag upplevt tillfällen då mitt psykiska välbefinnande varit utmanande. Tider som ett upprop i ett förhållande, mina föräldrars död och förlusten av nära vänner har alla väckt starka reaktioner inom mig och väckt mina känslor av förlust och övergivenhet igen. Vid dessa tillfällen har jag kämpat med svår ångest och känt mig extremt låg men istället för att ta kontakt med andra för stöd och support så har jag isolerat mig och försökt att härda ut och klara mig själv.
Under en treårsperiod efter min fars död var mitt liv präglat av ångest och depression och det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Ibland kände jag mig så låg att jag ifrågasatte ifall livet var värt att leva överhuvudtaget. Men genom att nå ut till andra började jag att förändra mitt liv. Genom att prata om mina utmaningar och min djupa oro som påverkat mitt psykiska tillstånd kunde jag se att det inte var så olikt från andra.
Idag ser jag en ljus framtid som är full av möjligheter till lycka, kärlek och fina relationer. Jag förstår nu att mina val påverkar min framtid och jag börjar göra bättre val som främjar lycka i mitt liv. Jag tränar och mediterar regelbundet för att stötta min fysiska, mentala och andliga välbefinnandet. Jag har goda vänskapsband och pratar öppet om mina utmaningar med andra. Jag lär mig att älska och respektera mig själv och att behandla mig själv med vänlighet och medkänsla. Jag bryter mig loss från mitt sinne som är betingat av andras tankar och åsikter och jag börjar äntligen leva efter min sanning.
Mitt budskap om hopp till andra som kämpar med sitt psykiska mående är att nå ut och komma i kontakt med likasinnade, dela dina utmaningar och få det stöd du behöver och förtjänar. Hopp är tillgängligt för alla. Hoppet är mitt och hoppet finns där för dig.
