Fredrik Skärberg, Vadstena, Sverige
När jag växte upp trodde jag verkligen att jag levde ett helt normal liv., men med tiden förstod jag att så var det inte. Trots att mina föräldrar var väldigt omhändertagande var det uppenbart att något i mitt liv helt enkelt inte stämde. Min pappa var inte hemma så mycket och det visade sig bero på hans spelberoende och kriminella livsstil. Troligen var det orsaken till att att valde att ta sitt liv när jag var en liten pojke.
Tyvärr verkade det som att slutet på min pappas “galenskap” var början för min mammas. Jag var fem år gammal när min pappa dog och hans självmord försatta min mamma i en djup sorg, och hon började dricka för att dränka sina sorger. Hon var den som tidigare varit den starka i familjen och som höll sig nykter för att hålla pappa på rätt spår. Min mamma höll sitt drickande i skymundan när hon jobbade, tog hand om hemmet eller följde oss barn till skolan. Min uppväxt lärde mig att blockera och stänga av mina känslor av smärta och lidande genom att ta substanser för att orka.
När jag var femton år var jag redan beroende av fyra olika droger, jag presterade dåligt i skolan och lämnade skolan utan betyg. Jag hamnade på barnhem för pojkar med sociala problem. Tyvärr fick jag inte det stöd jag behövde av hemmet för att avhjälpa mina drogproblem utan de fortsatte att eskalera. Åren gick och jag lyckades så småningom få ett eget boende, men dessvärre lyckade jag inte behålla min lägenhet då drogerna gjorde det omöjligt att sköta ett jobb. Det slutade med att jag blev hemlös och bodde ute på gatan.
Jag bodde hos vänner, sov i bilar, nerlagda byggplatser eller varsomhelst där jag kunde få en stunds vila. Mellan arton och tjugotre års ålder åkte jag in och ut på rehab. Sedan fick jag ett betalt jobb och en lägenhet och livet började se mer lovande ut, men det tog inte lång tid förrän jag var tillbaka i mitt drogmissbruk och levde en tung och deprimerande kriminell livstil. Jag bodde ihop med min syster i ett försök att förändra mina mina vanor och fick utskrivna antidepressiva läkemedel i ett försök att bli clean, men det fungerade inte. Efter ett självmordsförsök så återgick jag till mitt drogande. Jag hamnade på en mycket mörk väg och tillbringade en kort tid i fängelse efter att ha beblandat mig med fel umgänge. Under de kommande fem åren så skedde inga stora förändringar men jag kom till en punkt i livet där jag fattade beslutet att ändra mitt liv och började studera och leva bättre. När allt kändes lite ljusare och bättre för mig så tog min mamma sitt liv, hon kom aldrig över sorgen efter pappas självmord.
Jag har aldrig känt mig så ensam och oönskad som då, eftersom alla tycktes lämna mig. Jag kände mig besviken och maktlös och bestämde mig för att sluta både med mitt jobb och mina studier.
Idag har livet vänt och jag bor tillsammans med min stödjande fästmö och har startat ett eget online företag. Vändningen kom när jag förstod att jag kunde imitera beteenden hos goda och positiva förebilder, människor jag ser upp till och beundrar. Ofta lärde jag känna dom genom att läsa böcker. Jag vill verkligen använda mina erfarenheter från uppväxten för att bygga upp ett bra och hållbart liv med familj. Jag vill bryta kedjan av självmord och ta ansvar för mitt liv, hitta och skapa lösningar istället för problem.
Mitt budskap är att inte låta smärta och sorg i livet vara förgäves, ta ansvar och lär av dina misstag. Det börjar med dina tankar och attityder, lär dig bemästra dom och du kommer bemästra ditt liv, mycket lättare!
